Familjestiftelse är en stiftelseform som har till huvudsakligt ändamål att understödja och tillgodose en viss familjs, en viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen, denna specifika destinärskrets är förutbestämd och ger dessa personer företrädesrätt till utdelningen från stiftelsen.
En familjestiftelse är inte inskränkt skattskyldig (skattebefriad), eftersom stiftelsens ändamål strider mot det destinatärskravet i (7 kap. 4 § IL).
Däremot finns det möjlighet till inskränkt skattskyldighet för en familjestiftelse om dess destinatärskrets är mycket stor samt om stiftelsen till 90-95% bedriver en verksamhet som tillgodoser ett kvalificerat allmännyttigt ändamål (7 kap. 5 § IL), detta är dock mycket ovanligt bland familjestiftelser.
En utbetalning eller en förmån från en familjestiftelse beskattas hos mottagaren som inkomst av tjänst, detta gäller även om det bara rör sig om en engångsutbetalning. Däremot gäller att om mottagaren är under 18 år eller om hen inte har avslutat sin utbildning så blir det ingen beskattning hos denne.
Stiftelselagen gäller för alla familjestiftelser vars förordnande innebär att tillhörighet till en viss släkt är en, men inte den enda kvalifikationen för att man ska kunna komma ifråga” som förmånstagande destinatär. För dessa förmånstagare så räcker det inte med enbart släkttillhörighet för att garanteras bidrag från stiftelsen.
När destinärskretsen består av bestämda enskilda fysiska personer gäller inte stiftelselagen Stiftelselag (1994:1220) för familjestiftelsen enligt (1 kap. 7 § SL). Denna andra typ av stiftelse som har ett kapital avsatt för att endast tillgodose bestämda fysiska personer kallas fideikommissarisk substitution eller bandläggning. Medel från kapitalet i en sådan här familjestiftelse delas inte ut efter något ansökningsförfarande eller styrelsebeslut utan bestäms helt efter bestämda regler i stiftelseförordnandets ursprungliga urkund. Dessa familjestiftelser har mindre tillsyn, inget lagkrav på bokföring eller revision och behöver inte vara registrerade hos Länsstyrelsen.
Skatteverket har följande syn på den skattemässiga behandlingen av s.k. svävande äganderätter som bildats genom förordnande om fideikommissarisk substitution. Med fideikommissarisk substitution menas här ett genom testamente eller gåvobrev upprättat förordnande som anger dels vem som under viss tid har rätt till avkastningen från en enskild förmögenhetsmassa, dels vem som kommer att få äganderätten till förmögenheten. Person som har rätt till den löpande avkastningen är inte identisk med den som egendomen slutligen ska tillfalla. Problem vid beskattningen har uppkommit i de fall när det under avkastningstagarens tid inte har varit möjligt att fastställa någon person som ägare av egendomen. Äganderätten har varit svävande (Skattemyndigheten i Stockholms län, 1998-10-26, dnr A0144-130374-98/92). Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att en fond som bildats enligt ett testamentariskt förordnande om fideikommissarisk substitution är en juridisk person i enlighet med stiftelselagen. Detta medför att den utgör ett särskilt skattesubjekt (RÅ 1997 ref. 31).
En “avart” på fideikommissarisk substitution är när en fideikommiss stiftats i fast egendom, denna typ av fideikomiss är under avveckling med innebörden att inga nya sådana stiftelser längre får bildas. 1963 antogs en lag om avveckling av dessa fideikommiss-stiftelser, enligt denna lag skall en sådana fideikommiss-stiftelser avvecklas när den som var fideikommissarie när lagen trädde i kraft 1964 avlider. Fideikommissarien är den fysiska person som har rätt att nyttja och uppbära avkastningen egendomen, men som egentligen inte äger den. Detta villkor för en sådan fideikommiss-stiftelse framgår av fideikommissurkunden (testamente eller gåvohandling skriven av den som instiftat fideikommissen).
Avvecklingen av dessa fideikomiss-stiftelser har skett allt eftersom dess fideikommissarier avlidit, idag finns endast ett fåtal sådana fideikommiss-stiftelser kvar.
Förbudet mot stiftande av fideikommiss i fast egendom har delvis sin förklaring i de politiska och sociala skäl, som tala emot att stora jordagods undandragas den allmänna omsättningen och på konstlad väg sammanhållas i enskild hand. De snäva gränser för innehavarens förfoganderätt, vilka betingas av hänsyn till hans efterföljare, har man funnit vara ur nationalekonomisk synpunkt skadliga, och det slumpvisa i själva successionsgrunden har ansetts medföra, att egendomen ofta kommer i händerna på någon, som saknar förmågan att, inom nämndagränser, väl sköta egendomen. I privaträttsligt hänseende har man hänvisat på den för rättskänslan stötande olikhet mellan närskylda, särskilt syskon, vartill fideikommissrätten ger upphov.
En slags ändamålsbestämning är direkt förbjuden i lag. Man får inte i testamente förordna om förmåner för senare efterkommande än avkomlingar till arvsberättigade enligt ärvdabalken (ÄB). Detta kallas fideikommissförbudet och riktar sig mot förordnanden, som genom mekaniskt verkande regler bestämmer hur förmåner ska fördelas bland efterkommande ofödda (9 kap. 2 § ÄB). Stiftelseförordnanden som strider mot fideikommissförbudet är i och för sig inte ogiltiga. De får verkställas i den utsträckning reglerna i ärvdabalken medger detta. De fideikommiss som finns idag ska upphöra enligt en särskild lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss, normalt när den som vid lagens ikraftträdande var innehavare av fideikommisset avlider.
.
Läs även upphävda Lag (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, LSK (Upphävd: 2012-01-01)
Läs även numera upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, FSL (Upphävd: 2008-01-01)
.
Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar SOU 1995:63, s. 452.
.
Kommunalskattelagen (1928:370) (Upphävd: 2000-01-01 )
Vid upplösning av en familjestiftelse har hela det från stiftelsen utskiftade beloppet betraktats som periodiskt understöd enligt punkt 2 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370)
Björn Karlsson
Stiftelsekonsult